Systrarnas mål (eller systrarna smal)

Knäet blev bara sämre och sämre in på den andra veckan efter vurpan och i onsdags ringde jag vårdcentralen och bokade tid hos läkaren. Har aldrig gjort illa nåt knä tidigare så man vet inget om de olika delarna och vad som känns. Hade en varm svullnad så jag förstod iallafall att det var nåt inflammationsaktigt.

Doktorn klämde och böjde och vred och grejade och sa att inget var iallafall trasigt. Mer som en stukning och det hade blivit inflammation i ett ligamentfäste nedanför knäskålen. så jag gick antiinflammatoriska piller med mig hem och skulle gå som vanligt med benet.

Efter bara ett par timmar skojade jag och sa att det är ju otroligt, bara jag träffade läkaren så kändes det mycket bättre sen. När jag kom hem och maken såg vad jag fått sa han att hans kompis får såna för migrän. Jag läste bipacksedel och såg att det även är för smärta och att man kan behöva undvika bilkörining, inte undra på att smärtan var väck. Grannen sa dessutom att man får såna när man ska föda barn och DÅ förstår jag att mitt knä känns bra.

Nu, snart en vecka senare, känns det riktigt bra så jag ska börja röra på mig lite mer. Men jag ska vara riktigt försiktig i början så det inte blir nåt tok.

Hur blir det annars med fjällturer och annat som benen ska användas till i år?


/Anna 

Vet inte om jag ska ta det som ett tecken, men det verkar gå troll i min skidåkning.

Valltejpen är monterad (tack Lillasyster för hjälpen) och jag var redo att sticka iväg och provköra. Skulle bara åka lite skridskor med familjen först. Maken snörade på dottern skridskorna, mina åkte på samtidigt och sen bar det av  ut på isen. TJONG! Innan maken fått på sina egna rillor så låg jag där. Trodde först att knät var minst ur led, låg och höll andan ett bra tag innan jag provade att komma upp. Men döm om min förvåning när det gick att åka, dock på darriga knän. VI åkte en stund och jag det var inga problem att gå när vi åkte hem heller. Låg på soffan och tog igen mig efter extremesportandet och sen var det kört. Det kändes som hela benet var helt stumt, gick inte att böja eller ha rakt eller nåt. Morgonen efter var det ännu värre, men efter att ha krymplat omkring under förmiddagen så mjuknade det mer och mer. Tänk att det kan göra så ont och funka så dåligt utan att det syns det minsta lilla, det hade varit mer förståeligt om det varit svullet som en ballong eller iallafall helt blått.

Ska se till att vara försiktig framöver, jag har väl sträckt ut ledband, senor och muskelfästen ordentligt med tanke på att hela benet känns helt mörbultat. Den minsta lilla snedbelastning gör att jag tappar kraften så det behöver nog få vila.

Antingen är jag för gammal eller för otränad. Nog för att jag hittade mitt första gråa hårstrå häromdagen, men jag tror att det handlar om en för tung och otränad kropp. Men vilken tur då, för det går ju att göra nåt åt...värre är det med åldern :-)

So long...

/STORAsyster

Även om det här vid kusten är mer blött än snö, men det ser iallafall ut som snö i luften.
Har varit på shoppingrunda ikväll, så nu är utrustningen klart. Det blev Fischerskidor, SC classic och Salomon   Vitane pjäxor. Utgick från skönaste pjäxorna, kändes riktigt bra. Köpte även skidkläder, det blev Craft flow för mig med.


Ski on!