Sport är farligt!
Vet inte om jag ska ta det som ett tecken, men det verkar gå troll i min skidåkning.
Valltejpen är monterad (tack Lillasyster för hjälpen) och jag var redo att sticka iväg och provköra. Skulle bara åka lite skridskor med familjen först. Maken snörade på dottern skridskorna, mina åkte på samtidigt och sen bar det av ut på isen. TJONG! Innan maken fått på sina egna rillor så låg jag där. Trodde först att knät var minst ur led, låg och höll andan ett bra tag innan jag provade att komma upp. Men döm om min förvåning när det gick att åka, dock på darriga knän. VI åkte en stund och jag det var inga problem att gå när vi åkte hem heller. Låg på soffan och tog igen mig efter extremesportandet och sen var det kört. Det kändes som hela benet var helt stumt, gick inte att böja eller ha rakt eller nåt. Morgonen efter var det ännu värre, men efter att ha krymplat omkring under förmiddagen så mjuknade det mer och mer. Tänk att det kan göra så ont och funka så dåligt utan att det syns det minsta lilla, det hade varit mer förståeligt om det varit svullet som en ballong eller iallafall helt blått.
Ska se till att vara försiktig framöver, jag har väl sträckt ut ledband, senor och muskelfästen ordentligt med tanke på att hela benet känns helt mörbultat. Den minsta lilla snedbelastning gör att jag tappar kraften så det behöver nog få vila.
Antingen är jag för gammal eller för otränad. Nog för att jag hittade mitt första gråa hårstrå häromdagen, men jag tror att det handlar om en för tung och otränad kropp. Men vilken tur då, för det går ju att göra nåt åt...värre är det med åldern :-)
So long...
/STORAsyster
