Waking up from the dead...

Ja, det kan man nästan tro - men nu är jag här igen! STORA systern som helt tappade stinget när vintern och hälsan satte stopp för vasan, helt lade ner verksamheten och slappade till. Det har varit så otroligt segt att ta sig ut på promenader, inte ens motionscykeln och crosstrainern har lyckats locka till en stunds motion. Men nu känner jag att det är dags att ta tag i det här, både när det gäller motion och styrka. När jag styrketränar så mår jag så himla bra i kroppen, ryggen krånglar inte alls mycket så det känns riktigt hur nyttigt det är. Och ändå är det så himla svårt att komma sig för?!

Nu har jag iallafall lyckats ta mig ut och (raskt) gå ca 4,5 km varje dag i en halv vecka, igår blev det en tur med cykeln istället och det kändes riktigt bra. Jag trampade på hårt och det blir ett helt annat flås jämfört med att gå, känns mer att jämföra med löpning i kroppen. Morgonens promenad avbröt jag efter en bit eftersom jag fick så ont i hälen, det ser ut att vara en spricka på gång (jaja, jag är även dålig på att sköta om mina fötter) så det var bara dumt att försöka tjura på runt. Då är det bättre att avlasta genom att cykla ute eller veva igång någon av maskinerna här hemma.

Idag är det vackert väder så det ser ut att kunna bli en del trädgårdsarbete, det gör väl lite nytta det med för kroppen. Förra veckans altantvätt och inoljning kändes rejält i armarna iallafall ;)

Och lillstrumpa tjavar runt i fjällen hon, så henne är det också fart på. Ser ju, än så länge, lovande ut inför vasa och tjejmil och simning och cykling och allt vad det är vi ska göra framöver. Vad kallas det, fantastic four?

Nä, nu har jag suttit för länge här - dags att göra någon nytta.


/StoraSyster

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0